Movie night

Det irländska studentlivet börjar ta form och jag känner mig bättre nu. Betydligt bättre än för en vecka sedan. Jisses vad hemsjuk jag var, kände mig låg hela tiden. Men jag måste säga att mottagandet bland de andra internationella studenterna varit och är över förväntan. Alla  frågar hur man mår och att jag kan komma och prata med dem om jag behöver. I eftermiddag var vi på en mottagning för de internationella studenterna, inbjudna av the president of school, typ rektorn. Trevligt att mingla. Efteråt gick vi tillbaka till vårt hus och slog på en film, väldigt trevligt alltsammans. Efter filmen spelade Peter från Students Union gitarr och sjöng (faktiskt inte alls pinsamt, Lina! :) ), han är en riktig liten talang på det där. Imorgon blir förmodligen puben efter skolan.

Puss & Kram till alla. I miss u all!

Sunday

Klockan är nu 13.41 här på Irland och jag sitter fortfarande i nattlinnet :) Igår var vi ett par tjejer som bestämde oss för att gå till en pub kallad Quinn's. Vi kom dit och köpte öl och satte oss. Bredvid vårt bord satte det ett par män (medelålders) och hinkade öl och lät allmänt som irländare gör. Såklart hamnade jag närmast dessa män och de undrade vart alla vi tjejer kom ifrån. Jag förklarade att vi var från olika delar av europa och att jag var från Sverige. De ville ALDRIG sluta prata. Jag försökte signalera att jag ville prata med mina tjejkompisar och höll särskilt upp min förlovningsring åt deras håll. Men icke. Killen bredvid mig sa att han inte visste mer om Sverige än deras blonde beautiful girls och så fnissade han hysteriskt. Då kände vi att det var dags att gå till en annan pub. De frågade vart vi skulle och jag gav adress till Temple Bar (ligger beläget mitt i citykärnan) fast vi gick såklart åt andra hållet, hehe. Vi gick vidare till Millmount House där det var något slags pensionärsfestande, så där vi sjappade snart som attan. Vi gick vidare till The cat and the cage och där tog vi en öl innan vi gick hem.

Första veckan

Hejsan!

Nu är jag framme i Dublin och det har varit en turbulent första vecka. Allt började med förra helgen då jag var hemma och hade lite kalas för att jag snart fyller år och för att jag skulle hit. Kalaset var fantastiskt roligt och jag är väldigt glad att så många kunde komma. På lördagen jag och Johan tillbaka till Linköping för att packa och umgås.

På söndagen den 23 januari skulle vi alltså flyga iväg. Det var hemskt jobbigt att säga hejdå för ett tag. Jag grät som aldrig förr. Men jag och Erika (som också läser på Linköpings universitet) tog flygbussen till Skavsta airport klockan 12.30. Vi var framme på Skavsta klockan 14.00. Vi checkade in våra väskor och gick och käkade lite mat. Vår flight skulle ha lämna Sverige klockan 16.35, vilket den naturligtvis inte alls gjorde. När vi blivit insläppta igaten får vi veta att flya blivit kraftigt försenat och inte ens lämnat Dublin. Hallå, det borde de ha vetat tidigare! Men de berättade att flyget blivit framflyttat till 22.50, OM det ens skulle lyfta. Vi satte oss och väntade. Vi fick fika för 5 euro så vi kunde få äta lite kvällsmat. Tills lut fick vi veta att planet skulle gå 22.50, så vi lyfte då och var framme i Dublin cirkus 2 och en halv timme senare. Till historien tillhör att redan innan vi lämnat Sverige betalat deposit för ett boende cirka 20 minuter från skolan, får varken Erika eller jag blev tilldelade acommodation på skolan i skulle läsa på pga för många internationella studenter. Vi valde till slut detta ställe, kallas Hazelwood, och lite visste vi att man absolut INTE skulle överföra några pengar över internet och så vidare… Vi kom fram lite innan 1 på natten till måndagen och vi bestämde oss för att sova på ett hotell vid flygplatsen, kallat Clarion Hotell. Underbart hotell och väldigt trivsamt. Dagen efter (efter få timmars sömn) tog vi en taxi till skolan som vi ska studera på ett par månader, St Patricks College. Vi kom dit runt 9 och började direkt med introduktioner. Måndagens schema höll på heeela dagen. Jag var så trött och nickade till kanske 10 gånger under eftermiddagen. Pinsamt men så var det i alla fall. Skolan är bra, trivs väldigt bra med lärare och lektioner. Jag förstår de mesta av vad som sägs, så länge lärarna inte har stor irländsk accent. Men det problemet har jag bara stött på en gång och det var också för en kurs som jag inte skulle varit på (puh!).  

I alla fall så åkte vi till de här boendet som vi betalat handpenning för, för det första var det svårt att hitta. Taxichauffören hade aldrig hört talas om stället (inget bra första intryck). Vi kom dit och möttes i ”receptionen” eller vad man nu ska kalla det. Det var en hemmasnickrad frontdesk och man kunde inte vara mer än 4 personer därinne, och då var det trångt.

Mannen som arbetar där gav oss nycklarna och visade oss vilken lägenhet vi skulle bo i. I den lägenheten var det 4 rum, varav de andra två upptogs av 2 franska tjejer. De verkade inte alls nöjda med att vi kom dit. När vi kom inte i våra rum fick vi, Erika och jag, en chock. På bilderna som vi tittat på från Sverige så såg det väldigt varmt och hemtrevligt ut. Det var svinkallt! Inga element var på, för det kostar såklart en massa pengar. När man bor i en sådan här lägenhet får man betala pengar för el ganska ofta. Oftast varannan dag. Man får då ett ”electricity card” som man stoppar in i en dosa. När elen börjar tar slut börjar den pipa och då måste man snabbt som attan sätta i ett nytt. Erika och jag kände direkt att detta var ohållbart, med alla elkort så skulle man behöva betala nästan 1500 kronor mer i månaden, utöver hyran. Vi gick in på våra rum och satte oss. Det var så kallt, vi tippade på att det inte var över 14 grader så vi fick sitta med jackorna på även att elementet nu var påslaget. Vi fick in internet i mitt rum via en nätkabel, så vi kunde Skypea hem. Toaletterna var snuskiga, i min dusch växte det saker på kaklet och det fanns inte ens kakel överallt. Persiennen i badrummet höll på att ruttna. Det fanns inget toapapper och för att duscha var du tvungen att sätta igång värmen på en annan liten dosa ute i hallen. Köket gick inte att använda då allt var sönderbränt, stekpannor och you name it. Erika och jag fick spelet. Vi grät och grät, vi växlade mellan på Skype på min dator för att ringa våra mödrar. Mamma gav tipset att lämna stället. Jag är en väldigt känslosam person som gråter ofta och har inte någon större erfarenhet att resa. Men Erika har bott 1 år i England och har lite mer erfarenhet än mig då hon är 5 år äldre. Så när hon blev chochad och grät hysteriskt kände jag att det här inte var något för oss. Jag minns att jag tänkte att om vi stannar här kommer vi aldrig härifrån. Chefen där var väldigt obehaglig och skulle nog kunna göra det ena och det andra. Helt enkelt, vi flydde! Många tycker nog att vi var naiva svenska flickor som klantigt nog bokade och betalade ett ovisst boende innan, men vi hade verkligen hört oss för hemma. Som tur var hade mannen slutat arbeta och den enda som var kvar var security så han fick våra namn och nycklar. Grinden var låst när vi skulle ut, ingen aning om hur vi skulle ta oss därifrån. Som tur var kom en man och öppnade då han skulle in på området. Vi småjoggade bort till ett gym som ligger i närheten och bad dem ringa taxi. Vi valde då att åka tillbaka till hotellet vi bott på natten innan (låg ej så långt bort) för att få någon slags trygghet tillbaka. Båda var skärrade och grät i perioder. Väl på hotellet skämde vi bort oss med middag. Det var mycket trevligt, även om vi inte visste var kommande nätter skulle spenderas.

På morgonen efter ringde vi den internationellt ansvariga, med namnet Bernie och berättade hur situationen såg ut. Som den räddande ängel hon är bad hon oss komma till skolan med vår packning, för att det fanns två nyblivna lediga rum på skolans internat. Vi grät av lycka och tog oss till skolan. Väl där tog Bernie emot oss med öppna armar och bjöd oss på fika. It was lovely! Hon fick oss att känna trygghet igen, vilket man är väldigt bortskämd med hemma i Sverige. På eftermiddagen fick vi våra rum och kunde börja flytta in.

De andra internationella studenterna bor här också, så det kändes 1000 gånger bättre. Även om det är svårt att komma in i ett gäng som redan haft ett par dagar att lära känna varandra så var det mycket bättre. Jag försöker dagligen lära känna de andra internationella studenterna, men visst är det svårt. Jag blir så blyg men pushar mig själv att hoppa in i diskussioner och sånt där. Jag hoppas verkligen det blir bättre snart. Ikväll ska det visst visas Pulp fiction i vårt common room, så jag ska ta mig dit tänkte jag. Imorgon kväll hoppas jag på öldrickande och irländsk musik i Tempel bar området, inne i city.

Hoppas ni alla mår bra och tar tillvara på nära och kära. Är det något som jag lärt mig så är det att aldrig ta folk i omgivningen för givet och uppskatta allt vi har. Sverige är ett fantastiskt land med sopsortering, trygga områden och ett välorganiserat välfärdssystem. Det ska jag sannerligen komma ihåg när jag kommer tillbaka hem.

Puss & Kram till er alla. Många kramar Emelie.

Dublin, Irland

Okej, som de allra flesta vet så har jag åkt till Dublin för att läsa en termin på St Patricks College. Jag och Erika (även hon från Linköpings universitet) flög hit i söndags eller snarare måndags natt. Vi har haft massor med strul de första 48 timmarna med boendet. Men, jag orkar inte skriva om det nu, så jag tar det en annan dag. Jag har inte skrivit på grund av att jag försöker acklimatisera mig till detta land ett par dagar och vänja mig vid tanken att inte träffa min familj och mina vänner dagligen. Det löser sig säger många och det är sant, men det är fruktansvärt jobbigt att släppa allt och försöka slå sig in i en annan kultur. Man kanske inte tror att det är så stora skillnader, men yes det är det. Nu ska jag gå och lägga mig, har mycket skolarbete framför mig imorgon - dessutom har jag mina allra första lektioner! Puss & Kram xx

Året var 2010

God fortsättning till alla! Hoppas ni haft en fin jul tillsammans med vänner och familj.
Året 2010 kom till sitt slut. Ett år fyllt med både sorg och lycka. Vi förlorade morfar, men behåller våra minnen av honom. Han var en omtänksam och kärleksfull morfar som vi saknar kolossalt mycket.

Jag hade en utbytesstudent som heter Katy. Hon var här på vårterminen 2010 och pluggade, hon kommer ursprungligen från Irland. Hon var en fin vän! Här är vi på 90-talsfest i Clems korridor.

 Jag och mina vänner åkte på Lady Gaga-konsert i maj månad. Det var en magisk kväll!

 Tillsammans med syster, mor, morbror och farbror åkte vi på AC/DC-konsert i Stockholms stadion. Detta skedde i juni.

I augusti for jag och min förening på CampBurnYourself 2010. Det var roligt men regnigt!

Detta var en liten summering av året. Det har självklart hänt otroligt mycket mer, men tills att jag funderat ut hur pass öppen jag vill vara med kort på vänner och familj så får ni nöja er med de som lagts upp.

Puss & Kram.